Iseeyou

Det känns som om vi ska ta studenten i år. Någon som håler med mig? Jag menar, det känns väldigt nära, och det är det också. Ett år kvar sen är man arbetslös (skratt) Sen vill jag resa och jobba innan man börjar läsa igen.
Men det verkar så kul att ta studenten, men också sorgligt. Man skrattar, dricker, har på sig sin hatt och dansar på ett flak.

Jag såg en rolig grej härmodagen, närnmare bestämt i onsdags då jag var på min käre kusses (kusins) student. På avenyn kryllade det såklart av studenter i bilar och på flak som dansade och var glada. Då fick jag syn på ca 20 japanska eller kinesiska turister, och jag tror ni förstår vad de gjorde; fotade såklart.. Det såg oerhört komiskt ut; tänk er scenariot med ett full lastat flak med fulla människor och massa turister nedanför, som skrattande, men förundrande, knäppte kort efter kort efter kort. Undrar om de förstod någonting.

När jag tar studenten vill jag ha ett flak, eller i alla fall något stort och öppet. Det verkar inte särskilt roligt att ensam sitta i en vanlig personbil och sjunga; "för jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit studenteeeeen-fy fan vad jag är bra!"

Jag och Gabbi pratade om detta häromdagen att vi på riktigt blir rörda när vi ser studenterna. Kanel var helt oförstående i frågan. Men det är ett stort steg att ta studenten; ännu ett steg ut i vuxen världen:) Jag kände mig i alla falla rörd när min kusin gick ut på deras gård och sjöng och såg allmänt glada ut.
Jag är ändå ingen sådan person som gråter floder åt sådant här egentligen; jag fällde inte en tår när vi slutade nian. Men sen tyckte jag ju inte att vår klass var urkul heller. Däremot vet jag att jag kommer en gråta en skvätt när man tar studenten. För då är man så gott som vuxen.
/Vetemjöl