Iseeyou

En regnig dag och klockan är halv tolv. Suck, en och en halv timma kvar till möte, jag har ju egentligen slutat...

Projektarbetet lider mot sitt slut! Den 9 mars ska det vara klart och inlämnat, och den 23 mars är det redovisning!

Idag ska jag ha mitt sista möte med min handledare för att fråga henne lite saker. Det blir nog det sista mötet innan inlämning och betygsamtal...

Det enda jag har kvar är en avslutning och den har jag redan påbörjat. Sedan är det bara att läsa igenom arbetet, korrekturläsa, mamma och pappa ska också få göra det. SEN ÄR DET KLART!!

Känns lite konstigt, nästan sorgligt om jag ska vara ärlig, men när jag säger det tycker Julia att jag är dum i huvudet. Klart att det är skönt!! Jätteskönt till och med, men det kommer bli lite tomt, och man hoppas att allt hårt arbete kommer att ge utdelning!!

Hur går det för er andra? Är ni klara?




Följ min uppmaning och bli faddrar!! Man får en bra personlig kontakt med ett barn, kan åka och hälsa på och man bidrar till ett bättre liv för barnet med allt vad det innebär! 200 kronor i månaden kan man väl leva utan eller hur?

Förresten är inte barnet på bilden det sötaste ni sett?!?

Puuusss Vetemjölet

& det här är bara en liiten del! :) Enjoy! / Vetet 

Så nu var man hemma i mörka kalla tråkiga och vanliga Sverige igen. Vilken härlig och helt underbar resa til Agadir, Marocko vi har haft! Jag vet inte var jag ska börja att berätta och jag vet inte hur jag ska kunna få er att förstå hur roligt det har varit och hur mycket jag älskar Marocko. Det var ju andra gången vi var där, sist var hösten 2006, och visst hade en del förändrats men mycket var också sig likt. Hotellet var samma som sist och många av våra vänner jobbade kvar. Poolmännen Mohamed och Shafiq är vi bra kompisar med men även en av väskbärarna på hotellet som älskade att säga "fy fan" och ville gifta bort mig med hans son var där.

Vädret var perfekt; ca 26-30 grader varje dag = sol och bad!  Vi red kamel på stranden (jag, Hilda och Hedvig) det var kul!
Shoppade gjorde vi också; jag köpte en plånbok Louis Vuitton, en sjal och från en av mina beundrare, Youssef, köpte jag ett halsband med Fatimas hand som jag alltid har på mig. Fatimas hand ska ge lycka.

Vi åkte på en två dagars utflykt till Essaouira och Marrakech. Essaouira är en en söt hamnstad med en gammal medina, jättefint! Marrakech har ni nog hört talas om; där håller ormtjusarna till... I Marrakech gick vi i affärer, kollade på ormtjusare (Hilda var modig nog att ha en orm runt halsen-bilder kommer på facebook), vi höll apor och det var kul men jag tycker synd om djuren. Det fanns spåtanter, hennatatuerare, trollkarlar, musiker, magdansare, och allt möjligt spännande.

Kvällen var galen i Marrakech. Folk överallt som skrek och förde massa liv. Vi åt mitt på torget och maten var så himla god! Sedan blev jag, Hilda, Hedvig och vår vän Tammy indragna i en cirkel av typ 70 pers. I mitten fanns underhållningen; en trollkarl och vi blev hans försökskaniner. Vi var SÅ utittade av alla och jag höll på att skratta ihjäl mig, Marrakech var bland det konstigaste och härligaste någonsin!

Att vi blir utittade av alla i Marrakech var ingenting, det blir man i Marocko och i Agadir där vi bodde. Ofta tittar de på en och ger beundrande blickar, hälsar och frågar hur man mår. Allt för att få starta ett samtal, ibland följer dem efter en eller visslar. Vissa går så långt att de låter som att de lockar på en katt; jag frågade min kompis och beundrare Hich om det och han sa att man helt enkelt gör så om man ser en tjej man tycker är snygg, för att flörta. "Gaselle" kallade de oss också för, franska. Det är för att man anses lång och smal.  För att ge ett exempel på hur det kan vara;  en stackars kille försökte desperat flirta med mig i Marrakech, och när vi sedan satt i minibussen allihop (som vi åkte med på utflykten) visade han att han hade skrivit en lapp med sitt nummer som han trodde jag hade fått. Tydligen hade han lagt den precis vid bussen. Jag visade att jag tyvärr inte fått någon lapp, han såg lite ledsen ut, jag vinkade och så åkte vi iväg.

Annars bodde vi ju som sagt i Agadir. Underbara Agadir som jag älskar så mycket!! Vi solade, badade, red kamel på stranden, åkte upp till berget i Agadir, som en gång var staden Agadir men som förstördes efter en jordbävning. En annan grej vi gjorde som var hur häftig som helst var Hamam, har ni hört talas om det? Äkta marockansk rengöring när man skrapar bort all gammal hud. Var helst naken (det var inte vi, vi höll oss till bikini). KIllar är för sig. Du köper en speciell tvål som luktar konstigt men är jätteskön och bra. Du går in i första rummet; smörjer in dig med tvål och fyller din hink med vatten. När detta är klart går du in i nästa rum som är varmt som en bastu. Sitt där så länge du orkar innan du börjar skrubba kroppen med skrubbhandske, nu blir du av med all gammal hud! Skölj sedan av dig, och tvätta håret=jättehärligt!!
Från början blev vi lite skrämda, det första vi såg var massa storbystade, tjocka och nakna damer som tittade konstigt på oss. Ingen pratade engelska. Vi var på det lokala hamamet där det inte fanns en enda turist. Men det var en häftig upplevelse som jag absolut gör om nästa gång jag kommer till Marocko!

Jag Hilda och Hedvig har fått massa fina vänner. Alla är killar och alla vill nog egentligen vara något mer med oss än vänner. Jag skulle vilja berätta om alla dessa härliga människor men det tar för lång tid. De flesta var i alla fall beach boys, dvs de jobbade på stränderna med vattensporter och när det inte är så mycket turister hänger de bara där, spelar fotboll, surfar, flörtar och badar. På kvällarna är de på Hippie beach där de dricker, dansar och spelar gitarr och så sover de till två dagen efter..de flesta var players och de älskar oss, och vi älskar dem för de är störtsköna! Filosofin är ungefär; Peace and be happy every day!  Mycket rasta och dreadlocks var det också. Var glad och lev livet helt enkelt! Att vissa av dem troligtvis höll på med lite glädjeberusande saker det var ingenting vi sa något om..Jamal en av våra vänner sa alltid att man skule vara glad, "are you happy?" frågade han mig. Han är den sötaste killen jag sett får jag nog säga. (Min profilbild på facebook nu och på bild här nedan) han och jag har precis samma humor, det räckte för honom att titta på mig så började han asgarva. Jag lärde honom massa svenska ord  och det är inte ofta man skrattar så sjukt mycket som när jag var med honom. Det svåraste ordet att säga var "jultomte" men jag lärde honom även att säga "jag har tagit körkort", "skylt", "bil", "rumpa", "bröst"  och andra saker.. Vi blev kompisar med tre bröder som var lite konstiga ibland men roliga och snälla, den ena av dem blev intresserad av mig och två av dem i Hedvig. Men sen bytte en av dem och bestämde sig för att gilla mig istället.
En kille vid namn Simo (inte på bilden här nedan) blev alldeles förälskad i mig. Det finns en strandpromenad i Agadir och där brukade vi vara så jag träffade på honom där ganska ofta. Han hade panik för vi pratade inte samma språk och han visste inte vad han skulle ta sig till. Han skaffade en tolk, sa att han älskade mig, vi gick och tog kort hos en fotograf på strandpromenaden så han skule ha ett minne men gränsen gick när vi skulle stoppa in våra huvuden i varsitt hjärta. "Vi kan väl ta ett vanligt kort ..."sa jag. Men han var jättegullig, 22 år, lik Christiano Ronaldo (jag menar allvar,) ville att vi skulle bli ihop; han skulle börja läsa engelska direkt.

Nu har jag berättat i alla fall om några av våra vänner och våra upplevelser. Vet att det blev ett långt inlägg men hoppas ni tycker det är roligt att läsa. Jag skulle kunna skriva 82 stycken sådana här inlägg till och ändå inte ha berättat allt.
Jag hoppas och vet att jag snart kommer tillbaka till Marocko, Agadir, om jag inte åker med familjen senare i år så drar jag dit efter studenten någon gång, och det ser jag fram emot!
Kanbriike ( I love you) och bossa (kiss) till er alla från Olga

Från vänster; Jamal, Tammy, Simo, Hedvig, Hilda
Sittande; jag, Olga

KILLAR ÄR SOM...