Iseeyou

Jag vet att många inte tror på ett liv efter döden, det är starkt utav dom. Jag själv skulle inte klara av det. tänk att dö och vara död. Jag menar tänk om det händer något. att man blir sjuk eller nåt och bara lever tills man är 30 det betyder att jag/vi bara har 12 är kvar. Har man ett liv efter döden så träffar man alla sina släktingar var man nu än möter dom och så får man träffa sin familj när dom kommer dit man är.

För cirka ett och ett halvt år sedan så avled min farmor samtidigt som det blev min farfar sjuk. Jag kan inte fatta att kärlek kan vara så stark, två främlingar som hittar varandra och så säger det bara klick. Kärlek är viktigt! Det spelar ingen roll vad det är för kärlek, vännskap, partners det viktigaste är att man älskar varandra. Liksom min farmor och farfar. På salgrenska sjukhuset torsdagen den 7 februari avled också farfar. Så idag var det begravning, det var därför jag var ledig, det kändes rätt så. Jag var den som grät minst, och anledningen till att jag grät var nog inte heller för att farfar inte längre fanns utan mer för att jag för andra gången fick se pappa och min farbror gråta som värsta, hans söner. Det skär i hjärtat att bara se. Pappa som aldrig gråter för något utan alltid när det är något.

Det som jag bara blir glad av att veta är att farmor och farfar är tillsammans nu. Jag skulle inte stå ut om jag inte trode på det. Jag respekterar andras åsikter om att inte tro på ett annat liv efter döden men jag förstår bara inte på hur ni inte kan tro det. Som sagt så är det starkt att inte tro det men jag själv är glad att jag kommer att få träffa er på andra sidan. Jag hoppas verkligen att jag kommer att få säga, vad var det jag sa.

Hoppas vi ses senare idag, det är trots allt över midnatt. Jag har varit uppe alldeles för länge.....!!!!!