Iseeyou

Jag sitter lite halvt skymd där bakom dunjackor och uppstickande mössor. Men ändå ser jag med full sikt på honom. Jag klor. Så som allt folk gör nu för tiden.
Han satt framåtlutad med ena handen med ett stadigt grepp om sin svarta damcykel med svarta plastpåsar i cykelkorgen och med den andra handen insnörad i sin hunds koppel. Över hans rufsiga och okammade slitna hår  satt en korallfärgad keps med rosa palmer på. Det är väl ganska unikt med sorten lila jackor.. Han gungade lite fram och tillbaka då han oskamset mumlade Maja min Maja, min bitzchka lilla pyraya...Maya Piraya....i en skål... bitzchka piraya...
Han pratade till en ung mamma som hade parkerat sin rosa barnvagn bredvid hans cykel. Hon stirrade stunt ut genom rutan. Mannen skulle nu gå av och ställde sig upp och började slita och dra i hund och cykel. Spårvagnen gjorde en oväntad nit och mannen flög in i den unga mamman. Mannen loskade ur sig otrevligheter samtidigt som mamman med hårda och mordersinstinktsfulla grepp lotsade cykelstyret som fastnat i hennes rosa barnvagn.
Med en del besvär hade han kommit av vagnen och ett soller fyllde vagnen med högt utsagda orolig tankar om vilka människor det finns! Han återupptog Maya min lilla piraya...och försvann ur sikte då vagnen rullade ut från hållplatsen.