Iseeyou

Hej tjejer,

Jag vet inte hur jag ska kunna formulera mig eller hur jag ska kunna förklara på ett sätt som är bra eller passande. Jag fick nyligen reda på de härliga nyheterna om att vi fixat resan till ett så lågt pris och till ett datum då alla kan följa med. Det glädjer mig mycket. Ni är mina äldsta och bästa vänner och jag hoppas inte att ni blir besvikna och arga på mig nu. Under mitt 2008 kommer jag att göra flera resor, i övermorgon far jag till Barcelona och senare i vår kanske jag åker till Tyskland och slutligen till nästa jul åker jag till Thailand. Det är många resor, resor som varit planerade länge. Jag kommer snart att söka jobb för att kunna finansiera dessa resor, men osäkerheten finns ju alltid att jag kanske kanske inte får något jobb. Om jag inte får något jobb kan jag inte åka till Tyskland (men den resan är inte bokad än, den bokas när jag vet att jag har pengar), och om jag då har bokat en resa till Palma Nova och står betalningsskyldig och dessutom utan jobb vet jag inte vad som händer. Det kan ju också hända att jag faktiskt får ett jobb och får pengar till att kunna följa med er, men jag vågar inte chansa. Jag vill inte att ni ska tro att jag bortprioriterar er, för det gör jag inte, inte medvetet, jag älskar ju er, vi kan väl fortfarande baka scones tillsammans eller kanske chokladtryffelkaka? Jag är så rädd att ni ska tro att jag försöker hitta anledningar till att kunna hala mig ur det här, för "om man verkligen vill något går det alltid"... Men... Men... Det är inte så.

Jag kommer ha väldigt fullspäckat hela året, först jobba nu hela våren sen direkt dra till tyskland, sen jobba igen, sen kanske jag får besök och sen direkt till Palma och sen direkt plugget...plus att jag ska byta skola och jag känner mig lite obekväm ifall jag missar uppropet... Men visst jag hade ju absolut kunnat men det känns konstigt inuti...Å sen att lägga cirkus 8000 (minst!, med mat o en smula shopping inräknat), eftersom det är så dyrt att flyga till Thailand och tänk om jag inte får ihop tillräckligt... Jag vill inte göra er besvikna.

En annan sida av myntet är vår vänskap. Jag vet att sådana här resor gör en supertajta som vänner, det är första resan tillsammans och man bor 24;7 ihop och man får hur många underbara minnen som helst ihop. Jag vet att man kommer kunna prata om den här resan resten av året, både före och efter. Jag vet också att jag tillslut kommer tycka att det är tråkigt att bara prata om den här resan eftersom jag inte fått vara med och dela alla dessa fantastiska stunder. Jag vill jag vill jag vill så gärna dela detta underbara, dela det med Er, mina bästa vänner. Och eftersom jag kommer tycka det är en smula tråkigt efter ett tag att bara prata om resan, så kommer jag att dra mig undan och göra saker som får mig att känna mig lyckad och sedd. Tänk då om detta, denna resa, gör att vi slits åt två olika håll?

Jag vill inte. Jag önskar vi kunde vara bästisar för alltid...

Jag skrev förut att jag kommer ha ett fullspäckat år å sådär men det menas ju inte att jag inte har tid för er. Tid har jag massor av här hemma. Jag vill mer än gärna sätta mig på nåt fik, jag kan faktiskt följa med och snacka om kändisar eller folk jag inte tycker är intressanta. Ni får inte tro att jag väljer bort er.

Att se er växa som vänner gör mig glad, men att se er växa ihop och jag står utanför (oavsett om jag har valt det själv eller inte) gör mig ledsen.

Jag älskar Er, men jag följer inte med på resan.