Iseeyou

Ny morgon, nytt läsår. Gjorde entré tillsammans med pärlsockret och andra klasskompisar till ett klassrum där de försökt pressa ihop två klasser. När alla stolarna hade tagit slut så flockades eftersläntrarna (som faktiskt var rätt många) på bänkarna och golven. Andra hängde i taket. Ljudet från min sms-signal hade passat in i den här scenen ifall det hade varit en film då förstås. (om ni minns så har jag de där djungel-ap-ljuden som signal).
 Scheman utdelade, babbel och annan onödig information, upprop, babbel, ett tack och adjöss. Pärlsockret hade täckt hela ansiktet med sina guldlockar och hade luvan på huvudet. Många suck och stön. Ett tag låg hon ner bakom bokhyllan. (hoppas hon inte hatar mig för denna beskrivning). Ett handtag och så var vi båda på fötterna. Oja, detta läsåret känns optimistiskt!
 Jag är faktiskt glad, jag antar att jag borde njuta av min tillvaro, fast ändå ska jag ju inte tänka att "jag borde njuta av min lycklighet nu för till senhösten är jag svartmålad och sitter i djupet på en brunn sönderdeprimerad". Nej, detta är lugnets höst. Jag vill utöva yoga, sitta på mysiga caféer och dricka grönt te, jag vill ta det lugnt, gå prommenader, umgås med de jag älskar, ta hand om mig själv, måla naglarna, läsa en god bok, lukta på hösten och fyllas med harmoni. Efter sommarens rajtantajtan känns det här som en bra balans.
Älska er själva så älskar andra er också.
/Kadde